"Love all, trust a few, make wrong to no one."
Det finns ett par fel i denna lilla "livsfilosofi". För det första kan man omöjligt tycka om alla. Det ligger i vår natur att döma folk baserat på intryck, skvaller och obekväma situationer. Du möter en ny människa, lägger märke till hur denna talar, agerar och vad för signaler som sänds ut. Därefter avgör du. Alltså finns det folk som du helt enkelt bara inte tycker om. Punkt på den.
För det andra ger det sista påståendet mig en liten kyrklig rysning längs med ryggraden. Man ska inte fela någon, men hur skulle världen då se ut? Är det inte våra misstag som gör oss till bättre människor, och våra dåliga erfarenheter som ger oss lärdom?
Jag vet i alla fall om att hade inte jag fått tillfälle att begå de misstag jag gjort (som faktiskt betytt någonting) hade jag inte varit samma människa jag är idag. Jag tror att alla behöver veta hur det känns att ha gjort något dåligt som skadat/sårat någon annan. Man måste lära sig att förlåta sig själv och gå vidare från sådana saker. Få större respekt mot sig själv och sina medmänniskor - det är inte direkt någonting man föds med. Inte heller föds man med godhet, moral och rättvisa. Det lär man sig as you go along. Vissa verkar ha lite svårare för det, men jag vill ändå tro på att om personen är frisk i huvudet inser dem tids nog att "det här sättet funkar nog inte riktigt" och ger sig själva en klackspark. Kanske har denna personen skadat/sårat en massa människor på vägen, men förhoppningsvis har alla dessa lärt sig något av erfarenheten, och gör inte samma sak mot andra. Alltså är det inte fel att fela, i en lättare benämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar