Jag har den senaste månaden haft två tillfällen då jag gjort ett halvdant attempt till att lägga ner rökningen. Ingen av dem hade egentligen någon jävlar anamma utan var mest bara en ren tillfällighet där jag bestämde mig för att se hur långt jag kunde gå. Det första försöket varade i 2 dagar, det andra inte ens 24 timmar. Det som känns surmulet i det hela är hur svag man kan vara i en så pass enkel situation. För det är egentligen enkelt att sluta röka. Jag har klarat det förut. Missförstå mig inte nu, vad jag menar är att det inte är så att man förlorar kontrollen över sin kropp som helt plötsligt rusar ner och köper cigg och man själv har ingen aning om varför man gör det. Det går bra till en början, men efter en tid (individuellt hur pass lång tid) början hjärnan hitta ursäkter. Det är där det svåra kommer in. Som i mitt fall börjar jag tänka på hur mycket man går upp i vikt när man slutar röka (för det gör man) och hur dumt det vore så här nära sommaren och min solsemester. Det sista jag vill är ju att känna mig tjock på stranden på Cypern. Ve och fasa! Nu köper vi cigg. Rätt som det är har man misslyckats, utan att egentligen tänka på det som ett misslyckande eftersom man hjärntvättar sig själv till att tro att det var ett medvetet val.
Det krävs en riktig jävlar anamma och en viljestyrka av järn för att klara detta hinder, som är ens eget huvud. Tidpunkten ska kännas rätt, så att man inte kan hitta ursäkter relaterade till tidpunkten (som i mitt fall). Man måste hitta motivation, som att få bättre ekonomi, eller göra sin partner glad. Sen behöver man lite hjälp också. Om någon rökare som vill sluta läser detta kan jag rekommendera boken "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr. Värd vartenda öre. Efter en sida känner man inte suget längre, och om man läser lite varje dag underlättar det något enormt. Efter min semester ska jag finna min jävlar anamma. Ska bli intressant att se hur det går, och vilka hjärnspöken som drabbar mig denna gången. Förra året när jag faktiskt lyckades, började jag hetsäta istället tills det började likna någon slags icke-självförvållad bulimi. Det ska jag försöka undvika denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar