Om strävan efter ens mål i livet

Ibland undrar jag om det inte vore så mycket skönare och enklare om man hade haft lägre krav på livet. Att ha ett mål, och när man har uppnått det mår man prima och lever lyckligt i resten av sina dagar. Jag tänker till exempel på min pappas fru, som alltid sagt att hennes största önskan var att få barn. Helst en flicka och en pojke. Nu har hon det, och det är sällan man ser en människa som är så tillfreds med sitt liv. Att målen eller önskningarna inte uppdateras utan det finns bara ETT som betyder ALLT. Det finns tillfällen då jag önskar att mina egna krav på livet hade varit simplare. Men mitt huvud och hjärta är så fyllt av mål och önskningar att de slår knut på varandra och resulterar i att jag inte vet var jag ska börja. Vissa av dem till och med säger emot sig själva (dock förmodar jag att det snarare är en fråga om självutveckling). Det kvittar hur mycket jag rannsakar mig själv - där finns alltid lite för mycket som jag strävar efter. Vilken situation är då att föredra; att ha ett tydligt mål som är relativt simpelt och inte alltför svårt att uppnå, eller att ha flera, där du kanske olyckligt nog aldrig hinner uppnå något av dem? Många kanske skulle säga den första, eftersom det verkar så mycket enklare och då blir man lyckligare. Jag är kluven. Eftersom du måste veta hur man är lycklig genom att nöja sig. Det är en ren konst, det där. Alltså finns det nog inte så många som faktiskt kan leva enligt den första situationen fullt ut, även fast dem vill. Man ser det överallt; alkoholiserade småbarnsföräldrar i villakvarter, framgångsrika företagare med knarkmissbruk, arbetsnarkomaner med tre jobb som försummar sina barn för att underhålla dyra shoppingvanor. Dessa har alla trott att dem blir lyckliga i resten av livet bara dem uppnår deras stora livsönskan. Varesig det handlar om rikedom, kärlek eller avkomma har människan svårt att nöja sig när den väl uppnått vad den ville ha. Girigheten är oändlig.
Alltså går vi tillbaka till frågan, fast en råare version: Är det bättre att vara girig från början med sina önskningar, eller ska man låta det smyga fram steg för steg?