Sweet victory

Jag har äntligen tagit itu med mitt hitintills värsta problem: De festande grannarna under mina jobbdagar. Det var så här det gick till: Jag skulle sova en vanlig kväll inför nattarbetet, och precis när jag lägger mig ner och sluter ögonen börjar det... dunk, dunk, dunk, HAHAHAHA, dunk, dunk, dunk, nedanför golvet. Optimistisk som jag är tänkte jag att "det kan väl inte hålla på så hela kvällen". Fel hade jag. Fram mot midnatt (utan en enda minuts sömn) sätter jag mig vid köksbordet och skriver ett argt brev för hand till min granne. Det började aggressivt, och slutade vädjande. Helt perfekt. Vid 2 gick jag till jobbet (fortfarande utan någon sömn) och jobbar likt en zombie hela natten, och när jag kommer hem kl 8 trycker jag in mitt kära lilla brev i hennes inkast. Ett par timmar senare upptäcker jag att hyresvärden bestämt sig för samma sak just den dagen. Vi fick nämligen allesammans i huset en påminnelse om att det ska hållas tyst under vissa tider och man ska respektera sina grannar och blablabla. Jag jublade av lycka. För dem som läst det här inlägget kan detta vara mycket förståeligt. Mitt långa klagobrev hade gjort resultat! Sedan den dagen har jag kunnat sova, och det är helt jävla underbart.

Här har vi en bild på mig när jag är riktigt glad och kastar konfetti för att förhöja känslan lite.