flyktighet

Jag har varit tyst på sistone, bokstavligen. Har varit mycket plugg inför inlämningen av hemtentan, sedan mycket jobb också. Men nu står jag inför 5 härliga, lediga dagar, inkluderat helgen så det ska bli hur skönt som helst. Jag firar det med att kila till David och dricka rosévin om sisådär 45 min. 
Har knappt kunnat umgås med folk på länge, och farligt nog känns det rätt skönt. Jag värdesätter ensamtid väldigt högt då jag har haft väldigt mycket av det under uppväxten som ensambarn med skilda föräldrar. Man vänjer sig, till slut blir man beroende av det. Kan så klart uppfattas som störande för folk i min närhet, men sedan så hade dem inte stått mig nära om dem inte redan kunde acceptera det. Det är en enkel ekvation.

Det får bli ändring på det dåliga uppdaterandet tycker jag. Nu kommer ju våren och med den inspiration, så jag ska försöka ta mig i kragen. Det är hemskt frustrerande att vara så flyktig som jag är. Om man nu kan kalla mig det. Jag kan vara galet passionerad över en grej i en månad, sedan aldrig titta åt det intresset igen. Jo, kanske under en vecka, 5 år senare. Intresset finns fortfarande vilande inom mig, men drivkraften försvinner på något vis. Så har jag haft det med bloggande, astrologiforskning, konsthistoria, 1700-tals litteratur, sy egna kläder, vegetarianism (längsta perioden, på 3,5 år), personforskning, släktforskning, diktskrivande, yoga, oljemålningar, kristallsamlande, kolteckning, religionsforskning, socialclimbing, viktoriansk livsstil och 60-talsbesatthet, et cetera. You name it, I've loved it. Alltsammans får inte riktigt plats under en livstid. Det vore ju fint om man kunde skaffa sig ett par hundra till...?