Ungdomsgraviditet verkar vara det nya svarta. Jag fattar det bara inte. Varför ska man rusa in i något så stort som att skaffa barn, när man inte ens har funnit sig själv och fått tillräckligt med livserfarenhet för att kunna ta på sig detta ultimata ansvar? Jag skäms för dessa människorna när man ser på facebook hur de pratar som små barn om sin framtida bebis. Det hade lika gärna kunnat vara en 6 årig flicka som pratar om dockan hon ska få i födelsedagspresent. Vidrigt och hemskt. Jag tycker synd om barnet som oundvikligen kommer komma in i denna värld med en mamma, som egentligen ska vara en klippa av rent järn, som är så pass omogen och oansvarig. Fast vi är alla olika människor, självfallet. Jag drar inte alla över en kam. Det finns så klart unga kvinnor som är makalöst starka inombords och klarar av situationen utan att lägga några emotionella ärr på sitt barn. Just nu pratar jag om folk som jag redan känner till (vars graviditeter egentligen gladde mig eftersom det betyder att jag aldrig kommer träffa dem ute i vimlet igen).
Vad jag egentligen inte alls förstår är; what's the fucking rush?! Ni har många år på er att bli lyckliga föräldrar och blablabla, varför kasta bort er ungdom? Men men. Ibland är en människa bara så obotligt white trash att det inte finns något annat alternativ för dem i livet; de kommer aldrig att få en utbildning eller ett bra jobb, eller kunna uppnå någonting stort. Därför skaffar dem barn, för det krävs det ingen utbildning till. Good for you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar