För tillfället känns det lite som att livet står på paus. Det är svårt, oavsett situation, att anpassa sig efter en stor förändring i ens liv. Det tar ett tag att vänja sig. Mina drömmar verkar inte riktigt hänga med i svängarna, och i drömmarna är jag fortfarande med David. Det ger en mycket konstig känsla när man vaknar igen. Men jag börjar se fler och fler fördelar med det hela. Jag har mer tid till att fokusera mig på vad jag vill uppnå i livet, vare sig det är långsiktigt eller inom en snar framtid, och jag är fri till att göra precis vad jag vill - något man väldigt ofta underskattar. Nu har jag min Chuck ur vägen och kan låta dörrarna stå öppna för min framtida Louis (även om jag måste pallra mig till Paris och strosa runt ensam på musée d'Orsay). En ny era börjar nu, ett nytt kapitel i mitt liv. Det ska bli intressant att se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar