Ibland får hon för sig att vara en diva och helt enkelt inte äta sin mat när den serveras. Idag var ett sådant tillfälle. Men little did she know att jag var absolut inte på humör för att hunsas med idag. För med Nicki så gäller det att äta upp allt direkt, eller inte äta alls på flera dagar. Det är bara sån hon är. (Och här gjorde hon så att min datormus flög i golvet och min webbläsare stängdes helt... så jag fick vänta tills firefox uppdaterades innan jag kunde skriva om allt. Någon som vill adoptera en hund?) Jag tänkte "hell no" och bar henne till hennes skål 2-3 gånger, viftade med pekfingret och beordrade henne att äta. Först försökte hon lura mig till att tro att hon åt, så att hon kunde snabbsmyga ut ur köket så ljudlöst hon kunde när jag gick för att plocka ur disken, men jag kom på henne, utbrast "Nicki...!" och då fick hon allt smyga tillbaka med svansen mellan benen och avsluta sin måltid. Det var en powerstruggle med vinsten på min sida. När hon var klar klappade jag henne belönande och sa att hon varit en duktig flicka, men hon viftade inte på svansen i ren protest. Det är en fin liten hatkärlek mellan oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar